Nu är det fixat och klart.

På väg hem nu. Jag och mamma gjorde klart det sista i morfars rum och sen åkte vi och hämtade honom. När vi gick satt han och drack kaffe ute i köket med alla de andra. Han kommer få det bra där, det tvivlar jag inte alls på.. Men det är fortfarande lika sorgligt och det gör ont i hjärtat.. Min morfar inlåst på ett demensboende. - Det var en tanke som aldrig slagit mig.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

jenniewilhelmsson.blogg.se

Tvåbarnsmamma.

RSS 2.0