Trasig.

i lördags natt gick min älskade morfar bort. Jag, min mamma och min moster satt hos honom till slutet. 
Fy fan vad det gör ont. Gråter så jag tror att jag ska gå i tusen bitar. Jag vill inte detta! Jag vill ha honom tillbaka! 

En känslosam dag.

Fick äntligen träffat personen som varit väldigt viktig i mitt liv och som jag inte träffat på 3 år! Var så nervös att jag var tvungen att ta en lugnande innan.. Som jag saknat denna människa!! Blir tårögd bara av att skriva om detta.. 

Min vackraste tjej <3

Måndag.

Detta är så konstigt men helt plötsligt så är just idag min andra dag utan snus! Vad hände liksom? Jag var ute i lördags och igår var jag bakis större delen av dagen, tog därför ingen snus och tänkte att det är pga baksmällan som jag inte känner för det. Men icke.. Jag känner inte för det! Har haft ett jävla humör idag men det är ju förståeligt. Men just denna känsla, jag känner inte för det, jag är inte sugen på en snus. Det känns faktiskt helt overkligt.

14 Februari.

Hurra, Hurra, HURRAAAAA!

Grattis Mathilda, 4 år idag!!
Jag älskar dig såå mycket! 

Morfar <3

Förkylningstider.

Barnen är förkylda och har vart ett tag.. Igår fick jag ont i halsen och idag är det allt annat än bra.. Kroppen värker, allt värker, precis allt! Och haft feber ikväll på det! :( Imorgon ska jag och mamma hälsa på mormor och morfar så jag hoppas verkligen att jag känner mig bättre..

Jag älskar er!

Ikväll gråter jag.

Jag är tillbaka! Long time no see.. 
Vet inte ens var jag ska börja, men jag tänkte ta tag i mitt bloggande igen iallafall, så gott det går.
Mycket har hänt, både positiva och negativa grejer. Men så är det väl alltid i livet. 
Jag känner mig ensam just nu. Andreas har börjat jobba nätter och det har sina för -och nackdelar.. Vet inte vad som väger tyngst faktiskt. 
Min ME-värk och trötthet verkar ha smugit sig på igen. Jag hoppas verkligen inte att det är så, men det är så det känns. 
Andreas har friat till mig, igen! Vi ska gifta oss 28e Maj! Det är verkligen inte långt kvar och jag är så nervös..och rädd. Tanken finns där hela tiden, tänk om jag hamnar i en svacka igen? Tänk om jag går in i väggen? Tänk om jag förlorar mig själv igen och tänk om jag inte hinner hitta mig själv till den dagen. Jag vet att jag inte borde tänka så här, men oron finns där och gör sig påmind..
Känner mig så ledsen just idag bara. Ibland undrar man hur livet är tänkt att levas, jag menar det känns som att jag ger och ger hela tiden, men det är inte mycket jag får tillbaka. 
Och så har vi den där enorma saknaden efter min "styvpappa". Inte en dag går förbi utan att jag tänkt på honom. Låter säkert konstigt, men nej, det är det inte. För han var min pappa. För mig var han det och kommer alltid att vara. Trots allt.
Jaja här kommer lite bilder.. :)





 


 


Mycket skit på samma gång!

Vet inte riktigt hur jag ska ta mig igenom allt detta.. Känns jobbigt.. :( 

Älskade Emil.

1 år idag! 
Herregud vad tiden går fort.. Innan man fick barn tyckte man ändå att tiden gick som den skulle liksom.. Men NU.. Stanna tiden, snälla. <3 
Älskar dig, mammas kille! 

Sjukhusdagar.

I onsdags när jag trodde att Andreas var på väg hem från jobbet så ringde han och sa att han var på akuten istället. Han hade slagit i huvudet på jobbet och svimmat och kort därefter spydde han. Blödde mycket från huvudet. Som tur var visade det sig "bara" vara en kraftig hjärnskakning. 
Den natten var hemsk.. Doktorn hade nämligen sagt till Andreas att jag skulle väcka honom varannan timme.. Snacka om oro! Men allt har gått bra och han mår, otroligt nog, redan bättre! Tack o lov! <3

I torsdags var jag på barnmedicin med Mathilda. Hon har under en mycket lång period haft ont i benet. Först var det bara på nätterna men sen kom smärtan även på dagarna. Hon tyckte att allt såg bra ut men på dagen efter fick vi komma tillbaka för provtagningar. Om det inte skulle visa något fel på provsvaren så kommer hon skicka hem en remiss till oss för en röntgen.. Ja sen får man se vad som händer helt enkelt. <3

Mors Dag.

Och Emil tog sina första steg! 
Mitt älskade hjärta, vad stor du blivit! <3

Here's why...

Vet inte ens hur eller var jag ska börja..
Men jag vet hur mycket jag behöver dig just nu! Du är den som alltid varit min pappa ju.. Du har alltid funnits där för mig. Kommer aldrig förstå hur du bara kunde lämna och glömma oss så lätt.. Jag kämpar för att inte smsa dig, för mitt sista sms till dig var ju ett hejdå föralltid. Saknar dig bara så mycket. 

Jag vet inte vad jag ska göra, hur jag ska kunna förlåta min biologiska pappa efter detta som hände igår. Det gör så ont i hjärtat på mig just nu. Känns som om jag förlorar hoppet om allt.

jenniewilhelmsson.blogg.se

Tvåbarnsmamma.

RSS 2.0