Here's why...

Vet inte ens hur eller var jag ska börja..
Men jag vet hur mycket jag behöver dig just nu! Du är den som alltid varit min pappa ju.. Du har alltid funnits där för mig. Kommer aldrig förstå hur du bara kunde lämna och glömma oss så lätt.. Jag kämpar för att inte smsa dig, för mitt sista sms till dig var ju ett hejdå föralltid. Saknar dig bara så mycket. 

Jag vet inte vad jag ska göra, hur jag ska kunna förlåta min biologiska pappa efter detta som hände igår. Det gör så ont i hjärtat på mig just nu. Känns som om jag förlorar hoppet om allt.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

jenniewilhelmsson.blogg.se

Tvåbarnsmamma.

RSS 2.0