Förkylningstider.
Barnen är förkylda och har vart ett tag.. Igår fick jag ont i halsen och idag är det allt annat än bra.. Kroppen värker, allt värker, precis allt! Och haft feber ikväll på det! :( Imorgon ska jag och mamma hälsa på mormor och morfar så jag hoppas verkligen att jag känner mig bättre..
Jag älskar er!
Ikväll gråter jag.
Jag är tillbaka! Long time no see..
Vet inte ens var jag ska börja, men jag tänkte ta tag i mitt bloggande igen iallafall, så gott det går.
Mycket har hänt, både positiva och negativa grejer. Men så är det väl alltid i livet.
Jag känner mig ensam just nu. Andreas har börjat jobba nätter och det har sina för -och nackdelar.. Vet inte vad som väger tyngst faktiskt.
Min ME-värk och trötthet verkar ha smugit sig på igen. Jag hoppas verkligen inte att det är så, men det är så det känns.
Andreas har friat till mig, igen! Vi ska gifta oss 28e Maj! Det är verkligen inte långt kvar och jag är så nervös..och rädd. Tanken finns där hela tiden, tänk om jag hamnar i en svacka igen? Tänk om jag går in i väggen? Tänk om jag förlorar mig själv igen och tänk om jag inte hinner hitta mig själv till den dagen. Jag vet att jag inte borde tänka så här, men oron finns där och gör sig påmind..
Känner mig så ledsen just idag bara. Ibland undrar man hur livet är tänkt att levas, jag menar det känns som att jag ger och ger hela tiden, men det är inte mycket jag får tillbaka.
Och så har vi den där enorma saknaden efter min "styvpappa". Inte en dag går förbi utan att jag tänkt på honom. Låter säkert konstigt, men nej, det är det inte. För han var min pappa. För mig var han det och kommer alltid att vara. Trots allt.
Jaja här kommer lite bilder.. :)
Vet inte ens var jag ska börja, men jag tänkte ta tag i mitt bloggande igen iallafall, så gott det går.
Mycket har hänt, både positiva och negativa grejer. Men så är det väl alltid i livet.
Jag känner mig ensam just nu. Andreas har börjat jobba nätter och det har sina för -och nackdelar.. Vet inte vad som väger tyngst faktiskt.
Min ME-värk och trötthet verkar ha smugit sig på igen. Jag hoppas verkligen inte att det är så, men det är så det känns.
Andreas har friat till mig, igen! Vi ska gifta oss 28e Maj! Det är verkligen inte långt kvar och jag är så nervös..och rädd. Tanken finns där hela tiden, tänk om jag hamnar i en svacka igen? Tänk om jag går in i väggen? Tänk om jag förlorar mig själv igen och tänk om jag inte hinner hitta mig själv till den dagen. Jag vet att jag inte borde tänka så här, men oron finns där och gör sig påmind..
Känner mig så ledsen just idag bara. Ibland undrar man hur livet är tänkt att levas, jag menar det känns som att jag ger och ger hela tiden, men det är inte mycket jag får tillbaka.
Och så har vi den där enorma saknaden efter min "styvpappa". Inte en dag går förbi utan att jag tänkt på honom. Låter säkert konstigt, men nej, det är det inte. För han var min pappa. För mig var han det och kommer alltid att vara. Trots allt.
Jaja här kommer lite bilder.. :)
