Dagen idag,
Jag och Andreas provade på familjerådgivning. Det gick över förväntan bra :) Jag grät jättemycket och det märktes verkligen att jag behövde det. Så då var man en erfarenhet rikare om inte annat! :) Nej men som sagt, det var faktiskt väldigt skönt att sitta tillsammans och prata med någon utomstående. Hon tyckte dessutom att vi klarar oss bra, så inga fler samtal, och hoppas det håller sig så!
Godnatt.
Kärleken är stark <3
Varje kväll när Andreas har somnat så ligger jag och tittar på honom och tänker på hur ledsen jag är över att jag sårade honom.. Tänker på hur mycket jag älskar honom och att han och Mathilda är hela min värld.
Men trots allt jobbigt vi nu gått igenom så har saker för oss bara blivit bättre. Han visar sin kärlek till mig mer än någonsin och det var allt jag önskade!
Jag kommer ju förmodligen aldrig komma över att jag sårade honom så som jag gjorde men det kommer bli bättre med tiden, för tiden läker sår.
På måndag ska vi till familjerådgivningen och få prata av oss. Det känns bra! Och det känns verkligen som om ingenting kan komma emellan oss, vi är nu starkare tillsammans än vi någonsin varit. <3
Om några veckor hoppas vi på ett plus så att Mathilda får bli storasyster! :)
Älskade flicka!
Tog en promenad till affären förut, tur att regn kan vara så kul för de små! Vattenpölarna uppskattades verkligen!
Nu blir det en liten tupplur för oss :)
Trött är fel ord.
Har börjat läsa en bok om ME/CFS, som heter vad min rubrik lyder - Trött är fel ord. Och det stämmer så bra, för denna trötthet är inte som vanlig trötthet.. Den är så... Ja, det går inte ens att beskriva.
Jag kan fortfarande inte sluta tänka mina hemska tankar, tänk om...! Men jag vill inte tänka så, jag vill bara knuffa bort de dumma tankarna och börja leva. Men jag vet bara inte hur. Allt bara kommer över mig.. Det är så svårt. Och jag vet att det inte är lätt för någon som sitter och läser detta att ens kunna sätta sig in i situationen, därför ber jag er heller inte att göra det. Jag vill bara skriva av mig.
Jag vill vara frisk. Smärtfri och pigg.
..Men jag får vara glad för det jag har och istället tänka att jag SKA BLI en av de väldigt få människor som faktiskt blir bra! Jag vägrar iallafall att bli sämre än vad jag är.
Tack till min fina mamma som stannade här hemma hela dagen med mig och Mathilda. <3 Jag kommer aldrig förstå den styrka min mamma har! - Jag kommer bara uppskatta den och vara glad för att just hon fick den styrkan, för hon är en underbar människa.
Utan mina vänner och familj hade jag inte varit kvar på denna jord.
Och nu till allvaret. - Medberoende. Självskadebeteende. Jag behöver hjälp! Vet inte vad jag ska göra.. Känns som om allt jag gör bara blir fel.. Vad är problemet då? Det måste ju vara jag..
Att leva med ME/CFS.
Jag grät jättemycket igår när jag och Andreas hade gått och lagt oss. Tankarna bara snurrade... Jag är 24 år och är fast i denna sjukdom, varje dag är en kamp. Varför var jag tvungen att drabbas i så här ung ålder? Jag är så rädd att bli sämre. Herregud... Hur kommer mitt liv se ut om några år? Och varenda dag när Mathilda vill så mycket, ut och leka, eller vad som helst, och jag inte orkar, så får jag dåligt samvete över att min kropp säger nej, medan hjärtat skriker ja.
Jag och Andreas vill dessutom ha fler barn. Jag har ju alltid velat ha 3 barn... Han också.. Det känns nästan som nu eller aldrig. För tänk om jag skulle bli sämre i framtiden, då är bästa tidpunkten för fler barn nu. Jag kan inte vänta, för livet fortsätter. Vi har pratat och pratat, och äntligen kommit fram till att vi ska försöka. Men åter igen denna rädsla! TÄNK OM....
0,04% blir bättre. Låt mig och min mamma hamna i den kategorin. Det är inte mycket jag ber om, men detta ber jag verkligen om. Varje kväll ber jag om detta. Snälla, låt det slå in.
- Det sägs ju att hoppet är det sista som lämnar en.
